Innan jag fick barn så förstod jag inte varför alla klagade på februari (eller vabuari). Hur kan barnen vara mer sjuka då? Det fattade jag inte.... förens nu. Älskade lilleman har blivit sjuk, igen. Det började i lördags (när jag och blivande maken var i Umeå) med att han inte ville äta, han sov dåligt och det har fortsatt. Tisdagkväll vaknade han vid 22 och hostar och hosta. Tillslut kommer det slem och han spyr. Först tänkte jag magsjuka igen MEN han var alldeles för pigg för det. Tog iallafall kontakt med BVC onsdag morgon och fick en tid där det visade sig att han hade öroninflammation. Fick utskrivet medicin och vi får hoppas det hjälper fort. 

Jag är så glad för BVC och vår sköterska där. Hon är fantastisk! Jag känner mig aldrig jobbig när jag ringer (händer inte ofta direkt), men hon lyssnar och kollar hellre än att släppa det. Precis som det ska vara. Visade sig vara väldigt bra att jag ringde! 
 
Vi kurerar, tar medicin, försöker få i honom mat och mellan vilan så leker vi eller försöker ta lite luft. Kanske blir en sväng med sparklådan idag. 
 
Jag har tänkt visa mer från vårt dygn i Umeå sen. Blev lite som kom emellan.

Hörs snart igen...
 
 
Den här lilla killen som är 9(?) månader gammal. Tiden bara flyger iväg! Han visar något nytt varje dag, lär sig saker så sjukt snabbt att jag tappar hakan. Finns ingen finare än våran lilleman. Så därför var det lite jobbigt när jag fick säga hej då till min älskade familj torsdagkväll. Då begav jag mig till Skellefteå för att sedan åka vidare till Hemavan. Spelningar med Tjocksmock stod på agendan och jag var superpeppad. Hela helgen var fantastiskt roligt och jag har skrattat så mycket! Fick även känna mig som en riktigt rockstjärna! Underbart!

Men när jag äntligen fick träffa lilleman och hans pappa igen i söndags så mådde jag så bra. Insåg verkligen då hur mycket jag hade saknat dem, även om det gick riktigt bra när jag var borta! Nu ska jag ladda upp inför nästa stora sväng då jag blir borta i fyra hela nätter :(
 
Får hoppas det går lika bra...
Natten mot måndag vaknar jag av att jag hör ett konstigt ljud från Lilleman plus att han börjar gallskrika. Springer dit (brukar inte springa men gjorde det denna gång) och ska försöka trösta. Upptäcker då till min stora förskräckelse att hela sängen är full med spya, hela Lilleman är täckt med spya. Tar upp honom och han spyr igen. Skriker på Oscar om hjälp och vi börjar fixa och rådda i allt. Tycke så oerhört synd om honom. När vi tvättade honom skakade han bara. Stackars liten! Jag har aldrig i hela mitt liv tidigare önskat att jag skulle få magsjuka istället för någon men ny gjorde jag det. 

Vi bäddade rent men det han spys igen. Även soffan fick sig en omgång. Nu har han varit spyfri sen måndag morgon och vi håller alla tummar och tår att varken jag eller Blivande Maken ska åka dit. Fy sjutton alltså! Vi får väl se helt enkelt hur det går för våran del. Än så länge är det lugnt. Lilleman är pigg och äter för fullt! 

Förhoppningsvis så får vi ta oss ut en stund imorgon för jag är extremt less över att vara inne. Men vädret ska vara med oss. 

Jag får hålla er uppdaterade....