Jag har precis insett att jag inte kommer jobba på över ett år. Det är en sån sjukt konstig känsla. Jag har passat på att ta ut lite semester nu i April ochs en blir det föräldrapenning. Men jag ska inte jobba på över ett år..... Nä, jag kan som inte få ihop det. I.o.f.s så kan jag inte heller få ihop att vi snart ska bli föräldrar. Det är 12 dagar kvar till bf. Det kan smälla närsomhelst (eller om typ 4 veckor) men det är så snart. Tiden har gått så ofantligt fort. Mycket tror jag beror på att jag mått så bra under hela graviditeten. Riktigt bra! Jag trivs och jag njuter av att vara gravid. Men samtidigt längtar jag efter vår Lilleman som är i magen.

I söndags när jag gjorde min sista arbetsdag så var jag så ofantligt trött. Att avsluta med ett barnkörläger med över 100 barn är det nog inte alla som gör och som bara har två veckor kvar till bf. Jag är imponerad av mig själv att jag har orkat jobba så länge som jag har. Jag är ganska nöjd! Men jag kände en lättnad när jag körde hem. Nu ska jag få vila, bara må och få sova. Jag ska boa, mysa, längta. Jag förtjänar och behöver vara lite ledig nu innan det är dags för förlossningen.

Och på tal om den så är det många som frågar om jag/vi är förberedda och hur det känns. Vi har packat allt, vi har gjort iordning allt här hemma. Förlossningsbrevet är inskickat och babyskyddet är i bilen. När det kommer till själva förlossningen så har jag insett att jag inte kan styra någonting där. Vet inte vad exakt som väntar eller hur det kommer kännas. Jag har hittat en vila i att det bara är att hänga med. Har inte bestämt mig för någon speciell smärtlindring eller liknande. Det får vi ta eftersom. Sen vet jag att vi kommer vara i trygga händer. 

Det här med att bli förälder är så stort och svårt att förstå. Man längtar som en tok men allt är med skräckblandad förtjusning. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Att det nu händer på riktigt är så stort och fantastiskt. Sen att jag får dela det med den mest underbara människan jag känner gör allt så mycket bättre. Vilket team vi är och vilket team vi kommer vara. Jag vet att allt inte kommer vara lätt men när jag har Oscar vid min sida så behöver jag aldrig vara orolig. 

Snart händer det på riktigt....
 
 
Just nu är jag så himla nöjd och tillfreds med hur vi har det hemma. När julen plockades bort så passade jag på att göra det mer neutralt, vilande och jag plockade bort en massa småsaker. Jag vill ha det enkelt! Väldigt enkelt. Och så är det nu och det är en sådan befrielse. 
 
Idag har jag haft lite specialbesök här hemma i The Böle Mansion. Exakt vad det är får ni veta senare men det ska bli så roligt att få visa er... Ni får hålla ut helt enkelt :).
 
Annars då, jo jag har en plan. En plan på att börja blogga igen. Är faktiskt inte så länge kvar (ungefär tre månader) tills lillen är beräknad och då är jag hemma. Hemma länge. Jag kommer ha fullt upp men jag känner att bloggen kommer få mer tid än vad den fått senaste åren. Jag är sugen på att blogg, om hemmet, livet, lilleman ja allt. Så jag hoppas ni vill följa med mig på detta! 

Kram 

8 november 2016

Längtan <3

Att vänta barn

Att man kan längta så mycket efter att få träffa någon!? Det är helt sjukt. Nu börjar det sakta men säkert sjunka in att vi två ska bli tre. Vi ska få en liten bebis i huset. Ivriga är vi kan jag säga och jag längtar så efter ultraljudet som är snart! Då får vi (förhoppningsvis) veta om vi får en liten kille eller tjej och att allt är okej med lillhen. 

Det är så stort att vi ska bli föräldrar och jag kunde inte låta bli att skicka iväg en beställning från Jollyroom nu på morgonen. Längtar tills det kommer. 

Kram på er