Livet men den här killen. Det går inte att beskriva. Han är för det mesta glad och nöjd. Han har dock börjat visa att han är envis (precis som jag tyvärr), så när han inte får som han vill, ja, då är han inte lika nöjd!

Jag har smått börjat räkna ner tills jag ska börja jobba igen. Augusti smäller det och samtidigt som jag ser fram emot det så vill jag ändå vara hemma. Jag älskar att vara mammaledig. Få vara med den finaste människan av dem alla och bara leka, njuta, gå promenader, bråka lite med honom och sen mysa. Åååååå. Livet alltså. 
 
Inatt sov han med oss i storsängen för första gången på länge. Lilleman vaknade när vi skulle lägga oss och var nästan otröstligt, men med mamma och pappa på varsin sida somnade han om fort. Alla tre sov förvånansvärt bra och det är ändå mysigt att ibland få en fot eller en rumpa i ansiktet när man sover 🤣
 
Jag hade alltid (sen jag var ung) längtat efter att bli mamma och hade jag kunnat hade jag skaffat barn tidigt. Jag erkänner att det var såååå värt att vänta på lillemans pappa och vår älskade unge. 
 
Livet kan inte vara bättre!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress